Vilken häst!
...På både gott och ont idag, haha. Jisses vilket pass jag fick. Dels var hon superfin, dels fick jag ägna en stor del av min energi och koncentration till att sitta kvar i galoppen. Men vi tar det från början. Jag tänkte rida igenom henne och checka av både lösgjordheten och lydnaden innan dressyrträningen på onsdag. Lösgjordheten var rätt snabbt avklarad, hon var så himla mjuk och fin. Så jag fortsatte till övergångar mellan trav och skritt på serpentinbågar. Occtavia bjöd på en så himla fin trav, den var fantastisk! Hon gick riktigt bra och övergångarna var inga problem. Red även två diagonaler där hon fick öka på och jäklar! Den traven är inte att leka med och dessutom så är hon så himla duktig på att samla sig i hörnet innan diagonalen och hon samlar ihop sig så lätt i hörnet efter diagonalen. Det är bara att sitta till så lyssnar hon.
Sedan kom vi till galoppen. Jag tänkte att vi skulle träna på galoppfattningarna längs spåret. Och nu när Occtavia har blivit så mycket starkare så ställer jag givetvis mycket högre krav på henne också, vilket hon har insett är svinjobbigt. Så det blev en himla massa studsande för att hon ville undvika att verkligen ta i. Hon är i alla fall schysst, för det är inga fula bakutsparkar eller så, men det krävs ju fortfarande mycket av min koncentration för att inte råka tappa balansen. Men det blev bättre och bättre mot slutet när hon började skärpa till sig. Galoppen var i alla fall galet fin! Det är en dröm att galoppera, när hon väl håller sig på backen. Jag tror inte att det är någon större idé för mig att bry mig så mycket om att hon håller på som hon gör, utan det kommer att ge mig sig när hon blir ännu lite starkare.
Sedan kom vi till galoppen. Jag tänkte att vi skulle träna på galoppfattningarna längs spåret. Och nu när Occtavia har blivit så mycket starkare så ställer jag givetvis mycket högre krav på henne också, vilket hon har insett är svinjobbigt. Så det blev en himla massa studsande för att hon ville undvika att verkligen ta i. Hon är i alla fall schysst, för det är inga fula bakutsparkar eller så, men det krävs ju fortfarande mycket av min koncentration för att inte råka tappa balansen. Men det blev bättre och bättre mot slutet när hon började skärpa till sig. Galoppen var i alla fall galet fin! Det är en dröm att galoppera, när hon väl håller sig på backen. Jag tror inte att det är någon större idé för mig att bry mig så mycket om att hon håller på som hon gör, utan det kommer att ge mig sig när hon blir ännu lite starkare.