Skott i skogen
Nu har jag egentligen tre ridpass att berätta om, men de första två var rätt lika varandra. Jag har jobbat med lösgjordheten, som vanligt, i både skritt och trav. Igår jobbade jag en hel del med tempoväxlingar i de båda gångarterna. Occtavia har känts lite brunstig, så hon har varit lite småseg, inte varit så snabb på att svara och lite ofokuserad. Men efter tempoväxlingarna igår kändes hon riktigt fin!
Idag så var hon spänd redan från start och i början av ridpasset hörde vi ett skott från skogen. Hon höll sig ändå på backen, men var spänd som en fjolsträng. Dessutom lät det lite från en dörr som är längst bort på ena långsidan och Occtavia blev flera gånger en staty som bara stod och stirrade dit. Så jag hoppade av och kollade om det faktiskt var någon som försökte öppna dörren från utsidan, men det var det inte. Så hon fick dit och nosa och sedan var det lite mer okej. Men hon var fortfarande spänd och jag försökte först göra alla dessa lösgjordhetsövningar jag brukar göra i uppvärmningen, men hon bara stretade emot och det blev inte bättre. Sedan fick jag veta att de hade skjutit en del i skogen på morgonen, så det var antagligen därför hon var som hon var. Så istället för att försöka vidare på dessa övningar så lät jag henne bara skritta på i lång och låg form och styrde på olika volter med bara sätet och blicken. Det var lättare sagt en gjort en sådan här gång, men det fick henne att slappna av lite så att vi kunde jogga lite lätt i traven och göra likadant där. Det hjälpte åtminstone. Så det var ju bra. Sedan avslutade vi när Occtavia hade slappnat av tillräckligt mycket. Det fick räcka för idag.
Idag så var hon spänd redan från start och i början av ridpasset hörde vi ett skott från skogen. Hon höll sig ändå på backen, men var spänd som en fjolsträng. Dessutom lät det lite från en dörr som är längst bort på ena långsidan och Occtavia blev flera gånger en staty som bara stod och stirrade dit. Så jag hoppade av och kollade om det faktiskt var någon som försökte öppna dörren från utsidan, men det var det inte. Så hon fick dit och nosa och sedan var det lite mer okej. Men hon var fortfarande spänd och jag försökte först göra alla dessa lösgjordhetsövningar jag brukar göra i uppvärmningen, men hon bara stretade emot och det blev inte bättre. Sedan fick jag veta att de hade skjutit en del i skogen på morgonen, så det var antagligen därför hon var som hon var. Så istället för att försöka vidare på dessa övningar så lät jag henne bara skritta på i lång och låg form och styrde på olika volter med bara sätet och blicken. Det var lättare sagt en gjort en sådan här gång, men det fick henne att slappna av lite så att vi kunde jogga lite lätt i traven och göra likadant där. Det hjälpte åtminstone. Så det var ju bra. Sedan avslutade vi när Occtavia hade slappnat av tillräckligt mycket. Det fick räcka för idag.