En inre stress

Det märks på Occtavia att det har hänt en del i stallet. Det har varit hästar som flyttat därifrån och nya hästar som kommit dit. Även om ingen har gått eller går i samma hage som henne som påverkar det henne, såklart. Det blir nya hästar och nya energier. Så hon känns lite smått stressad och är mer spänd under ridpassen än vad hon normalt sätt är. Men, så kan det ju vara ibland. Vi får ta det från det helt enkelt!

Så det blev ett lugnt ridpass där jag först fick koncentrera mig på att få henne avslappnad. Hon var spänd och hade sega gångarter. Hon hängde sig i handen på mig och kändes lika ostadig i kroppen som hon gjorde när hon var tre år. Red olika lösgörande övningar för att hon skulle mjuka upp och koncentrera sig på arbetet. När hon väl slappnade av tränade jag istället på tempoväxlingar i trav för att hon skulle vakna till, bli mer alert och mer elastisk eftersom hon fortfarande hade kolasega gångarter utan någon riktig aktivitet. Så efter en stund av det arbetet gick det mycket bättre och hon blev mer sig själv igen. Så vi avslutade faktiskt där för att behålla den positiva känslan till imorgon. Så jag är ändå nöjd eftersom vi lyckades jobba oss igenom det och det var stor skillnad från hur det var i början av passet.